Sophie Chrystall

Jag orkar inte hålla detta inom mig längre. Varje dag är det samma visa, samma gnäll och tjat. Vissa i min närhet vet exakt vem jag talar om. Min blogg är inte till för att hänga ut folk men nu har det gått för långt och droppen föll för sista gången idag (trots att jag sitter här med tårfyllda ögon och blöta kinder). Egentligen är han inte värd en enda tår. Jag talar såklart om min "plastpappa", nej jag vill inte ens kalla honom det, utan han är mannen (barnet) som bor här. Bara för att han har haft en dålig uppväxt är han avundsjuk på mig. Gnäller varje dag på hur lite jag hjälper till? trots att han inte gör många knopp själv. Visst vi båda två är väldigt envisa men när en 40 årig man beter sig som en 3 åring i trotsåldern blir det bara för mycket. Jag tycker att det är en självklarhet att när man som utomstående kommer in i en familj ska anpassa sig. Mannen har fan inga spärrar, han fattar inte att saker han säger sårar! Idag fick även min mamma nog och sa till på skarpen. Självklart är det lika jobbigt för henne när hennes "man" gnäller på hennes barn (som om hans son är felfri) i ren avundsjuka, bara för att han fick slita som ett djur när han var blott tonåring, men det är väl inte mitt fel.