Nonchalanta barn
I söndagsnatt satt jag & min lillebror och såg på gamla videoband när vi var barn, bl.a. när vi var på Kreta, i Cypern, hemma i vårt hus, skolaktiviteter m.m. Det var kul att se och samtidigt lite sorligt att denna underbara människa, vår Pappa inte längre finns i fysisk form, livet är allt orättvist! Men en sak som slog mig var det att båda jag och min bror nästan ALLTID nonchalerade vår far när han pratade grekiska med oss, ibland svarade vi men oftast ignorerade vi det. Inte så konstigt att vi aldrig hann lära oss att prata flytande Grekiska när vi inte ens ville lära oss.
Idag tycker jag att det är jätte synd att man inte kan prata helt flytande. Jag förstår endast alldagliga konversationer och lite till men att bygga meningar och svara tillbaka är inte så lätt utan det blir oftast att svara tillbaka på engelska. Om det nu inte är svar som: ja & nej, kanske, lite, mycket...Ja ni förstår.
/ Sophie ♥
Kommentarer
Trackback
